Klipper här in mina kommentarer på tjänster, som jag gjort i kurskamraters bloggar. Här i min blogg är det ju jag själv som kan styra att de blir sparade. :-)
Kommentar hos Carl Malmberg:
Hej!
Du tar upp viktiga aspekter angående säkerhet. Jag håller med om att det är viktigt att se över hur man hanterar sin data.
Om man överlåter sin information i andras händer bör man självklart kontrollera att de är minst lika varsamma med filer som man själv…Däremot anser jag att det inte finns någon större anledning att oroa sig, när man anlitat ett seriöst företag för lagring.
För att få en uppfattning om hur det hela ligger till har jag kontaktat Nyttodata Väst, som finns i min närhet och erbjuder t.ex. nätbackup, webbhotell, mailserver mm. Johansson[1] hävdar att de är oerhört noggranna med kunders filer/information. De utrymmen som används för lagring är i den säkerhetsklass som kommer närmast efter bankfack i försäkringshänseende. (Min spontona tanke när jag skriver detta, är att man kan kontrollera företagets försäkring, om man är orolig?)
Johansson[1] menar också att de allra flesta kunder har en sämre säkerhet för sin dator som man kopplar till Internet. Vissa kundföretag har använt sig av uppdaterade rutiner och säkerhetskontroller, men i hemmen är det mycket ofta illa ställt med detta.
Nyttodata använder krypterade hårddiskar och krypterad överföring (vilket är normalt för seriösa leverantörer enligt Johansson), däremot är det väldigt ovanligt att kundernas egna PC har krypterad hårddisk. Och den datorn kopplar du dagligen till nätet och riskerar att någon oärlig kan ”hitta” lite information.
Sedan har vi det med brandskydd och fysisk stöldrisk. Enligt Johansson är problemet lika stort på dessa områden – det är inte vanligt med stålklädda säkerhetsrum utan fönster eller yttervägg och med larm och kylaggregat, varken hemma hos folk eller på vanliga kontor.
I slutändan får man själv avgöra vem man litar på och var det är säkrast…
Mvh/ Maria
1) Mats Johansson VD Nyttodata Väst AB, Fjällbacka, intervju den 19 mars 2010.
Kommentar hos Mathias Hallberg Viklund:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är nog så att jag är en av dem som du nämner, som inte riktigt förstår vad jag skall få ut av twitter… När du berättar att 93 % aldrig har twittrat, tycker jag att det känns skönt att inte vara ensam om det
När Richardson (2009, s. 85-86), beskriver i positiva ordalag om alla ”vänner” som finns där ute på nätet, som bara väntar på att bli upphittade. Och vännernas vänner också, som vi så lätt kan nå.
Den strida ström av kommunikation och idéer som Richardson talar om, som ett sätt för många att vara mer delaktiga i samhället och i sitt nätverk, undrar jag hur han menar att man skall kunna hantera, och samtidigt ha närvaro i nuet och faktiskt MÖTA den människa som står framför en?
Men trots mina tvivel, har jag faktiskt hittat ett annat avsnitt av Richardson (2009, s. 88), där jag kan se en användning av twitter. Han beskriver där hur en lärare lät eleverna göra uppdateringar till sina twitterkonton under tiden de var på ett studiebesök. Några elever som inte kunde närvara, fick följa studiebesöket via sina skolkamraters tweets i realtid. Det tycker jag låter bra, åtminstone för de som satt hemma, hoppas bara att de twittrande eleverna hade simultankapacitet nog att följa med i det som visades upp på laboratoriet de besökte?
Referens:
Richardson, Will (2009). Blogs, wikis, podcasts, and other powerful web tools for classrooms. 2. ed. Thousand Oaks, Calif. : Corwin Press
Kommentar hos Ingrid Guillermo:
Hej igen!
Hade visst missat på referenserna, så jag gör om mitt inlägg
Det här med sanningshalten i blogosfären är en intressant fråga.
Ibland sätter "drevet" igång via bloggar och facebook och drabbar kanske människor som är utsatta redan innan. Det jag tänker på just idag är fallet om den våldtagna 14-åriga flickan, där den dömde gärningsmannen fick hela bygdens (nästan) sympati och offret (eller egentligen de två offren) utsattes för förtal och hot. Både på nätet och i byn och i skolan (Bakgrund: SVT:s reportage om Bjästafallet, 2010).
Polisen verkar inte ha något större intresse av att utreda hoten på nätet i detta fallet enl SvD (Bjästafallet: Polisen utreder inte näthot, 2010), så uttrycket "ordet är fritt" passar bra, på ett skrämmande sätt...
Referenser:
Bakgrund: SVT:s reportage om Bjästafallet. (2010). [Elektronisk] SvD, 25 mars. Tillgänglig: < http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bakgrund-svts-reportage-om-bjastafallet_4480899.svd > [2010-03-25]
Bjästafallet: Polisen utreder inte näthot. (2010). [Elektronisk] SvD, 25 mars. Tillgänglig: < http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjastafallet-polisen-utreder-inte-nathot_4478633.svd > [2010-03-25]
Kommentar på Susanna Erikssons essä:
Hej!
Mycket intressant om Twitter! Här blev jag nyfiken, trots att jag tidigare varit helt ointresserad av Twitter :-). (En fråga som dök upp hos mig är om man kan välja att prenumerera på t.ex bara "nyheter om Chile + tsunami"? Hade varit användbart om man själv befunnit sig i Chile...)
Du skriver bra och tydligt! Fast jag saknar lite uppgifter om det är dina egna tankar eller om du refererar?
Håller inte med Fredrik om "förbättrat", tycker att det är bra med "förändrat". Tycker inte att du behöver göra så mycket ändringar heller... Fast kanske någon slutsats?
Jag läser i Nationalencyklopedin (2010) att begränsningen till 140 tecken i inläggen beror på att det är den längd som tillåts max i ett SMS. Det är ju också tänkt att mobiltelefonen skall användas för att skicka meddelanden till profilsidan. (Vilket du också tar upp i din essä.)
Referens:
Nationalencyklopedin (2010). [Elektronisk]. Tillgänglig: < http://www.ne.se/lang/twitter# > [2010-03-23]
mvh /Maria
Kommentarer på Fredrik Hillerborgs Essä:
Twitter är för mig (ännu) ett relativt okänt område. För mig hade det därför varit intressant att läsa mer om hur det går till när företag "fångar" en läsare. Vad är det som gör att jag skall börja prenumerera på ett företags annonser (eller hur går det till?) Får jag kanske någon "belöning" som kund (rabatt eller dyl.)?
Detta är ju en prel. version, så jag tänker att du ser över små skrivfel? Eftersom jag är ny på Twitter blir texten ibland svår för mig att följa, t. ex. i andra avsnittet under "Teori". Jag kan inte riktigt gissa om det saknas något ord eller två, eller någon hel mening?
Apropå twitters begränsning till korta inlägg, finns det i boken "Hur man skriver för webben"en hel del tips om hur man kan korta ner en text och hur man kan skriva på ett sätt som syns. Där tipsas t.ex. om att man skall skriva det viktigaste först, då väldigt många läsare inte orkar läsa hela inlägget (Klang, 2008).
Referens:
Klang, Mathias (2008). Copyright - Copyleft: en guide om upphovsrätt och licenser på nätet. Ver. 1.0 Stockholm: .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur)
Min notering: Finns också tillgänglig på nätet via .SE:s hemsida. (http://www.iis.se/docs/Attskriva_for_webben-webb_2.pdf)
Kunde inte låta bli att skicka en kommentar till, efter att jag såg att du skrivit kommentar till samma person som jag... Skulle faktiskt föreslå att du skriver en lite mer i din essä :-). Såg ju i din kommentar att du inte har svårt för att skriva ;-). Lycka till!
mvh /Maria